Denna vecka konverterade vi våran film till en rad olika format, la upp dem på webben, jag la in filmen på min mobil, streamade den och dylikt. Det var roligt men kanske en smula överambitiöst? Jag lärde mig i alla fall att konvertera filmer till olika format med olika codecs, det var bra!
Carl-Johan Seths text handlar förvisso om teaterdramaturgi, men det går att dra många
paralleller till berättande med ljud och rörlig bild. Reflektera, gärna med utgångspunkt i Seths text, kring vad du lärt dig om berättarteknik under kursen.
Ja, vad har jag lärt mig? Svårt att pin-pointa saker o föra ner dem i ord direkt, men det ska sägas att jag lärt mig en ruggig massa saker. Jag har alltid gillat berättande, men jag är också riktigt kaosig när det gäller idéer och kreativitet, jag är en sån människa som vill göra tusen miljoner saker samtidigt, jag vill ha med allt jag gillar och jag är en obotlig optimist och tror att allt går bara man vill. Jag har lärt mig att så är det inte. Det krävs begränsningar, man måste få med bara det vesäntliga eller det som kan föra historien frammåt. Detaljer är bra, detaljer är skojjigt, men för mycket blir rörigt - och det är absolut inte bra.
Att förmedla saker är inte lätt, det tolkas olika av olika personer och upplevs olika. Det finns dock de stilgrepp som fungerar, konventioner i filmvärlden. Vi har försökt följa dessa. Vi har 2 parter, vi introducerar en konflikt, vi presenterar parterna och var de står, och på kort tid berättar vi om problemet - konflikten. Vi har ingen avslutning i form av någon pekpinne eller propaganda, utan ett skämt, som att vi skojjar bort det lite. Detta är ett slags ställningstagande det med, problemet med plankning är kanske inte ett så otroligt allvarligt problem som vissa vill få det att framstå som? Vi har viklat filmen - detta är inte en propagandafilm för att få folk att planka, det är snarare en film som är menad att sticka ut lite, irritera alla de människor som tycker att "plankning är rent fördjäääävligt rent utsagt". Det finns faktiskt riktiga problem här i världen, lite humor över våra I-landsproblem kan väl inte skada?
Det hela är egentligen inte våra egna synpunkter ska tilläggas, vi i gruppen tycker inte att man ska planka, det kostar faktiskt en ruggig massa pengar för andra sl-resenärer. Men vi ville som sagt skapa något lite annorlunda - något lite kontroversiellt. Jag tycker vi lyckades.
Fantisera fritt utifrån texten Make Your Movie (and your name) om hur du själv skulle
kunna ta dig in i film /tv-branschen och vilken typ av position du helst skulle vilja uppnå
Oj vilken fråga, att få fantisera fritt om hur jag skulle vilja ta mig in i denna bransch är roligt. Att göra det kräver nästan att jag först börjar klura på vad jag vill bli. Regissör skulle jag vilja vara, att få sätta mitt eget bomärke på filmer, att ta mig an de manus jag vill och få skapa nåt eget av dem vore så roligt. Jag vet inte så mycket om vad en regissör faktiskt gör faktiskt, men jag vet att de filmer som jag älskar har samma stuk. För att vara klassisk så säger jag Tim Burton, hans filmer är underbara, det melankoliska mystiska mörka färgglada svartvita humoristiska och tragiska i hans filmer är så underbart välgjort. Danny Elfmanns musik som ligger i bakgrunden sätter pricken över i:et i filmerna, och Tims ständige skådespelare mr. Johnny Depp är fantastisk.
Så att få bli regissör och göra det han gjort, det vore underbart.
I annat fall vill jag bli tecknade, att få teckna min egen film eller serie vore något av det roligaste jag kan tänka mig.
Hur ska man komma dit då? Jo jag tror man får försöka alla meddel faktiskt. Göra serier hemma, teckna och försöka. Publicera sina verk gratis på internet, nå ut till så många som möjligt. Trycka upp de serier du gjort på papper och dela ut gratis på olika platser. Jag har faktiskt funderat på att göra just det, trycka upp vissa saker jag gjort och gå till Science-Fictionbokhandeln i stan o fråga om ja får lägga en bunt där, som folk kan ta. Såklart ska jag då ha en egen hemsida och i serien ha addressen dit. Då gör jag mitt namn, jag tror jag kan bli igenkänd då, först i den lilla lilla inre kretsen, men allt sprider sig som ringar på vattnet om man gör det bra. Ta t.ex. Lily Allen som blev kändis via My Space och nu ses på MTV och är en världsartist.
Eventuellt får man söka praktik på alla bolag du kan komma på, verkligen hamra sig in i branschen.
Jag tror dock att det viktigaste du kan ha är din kreativitet och ditt tålamod. Utan dem kommer man inte lyckas. Att få nej på nej på nej på nej är nog inte ovanligt, man får inte slås ned av det, utan bara fortsätta försöka. Be om konstruktiv kritik, försöka utvecklas och ta nya chanser.
Sen är det nog bra om man har lite tur också.
Thursday, June 07, 2007
Vecka 4
Redigeringsveckan.
Denna vecka var inte lika jobbig som de föregående veckorna tyckte jag. Jag upplevde det mer jobbigt att klura fram idén och utförade den än själva efterarbetet, som jag faktiskt tyckte var riktigt roligt. Det är lite som när man skulpterar fram något ur lera. Man börjar med en idé, man kletar litegranna och får fram ett rätt hyffsat resultat om man har tur. Därefter så kommer det roliga, redigeringen. Man får putsa upp sin figur, plocka fram detaljerna, plocka bort felen, i värsta fall göra om vissa bitar. Med filmingen var det likadant. Vi hade en lång lång intervju med Anna på Planka.nu som vi helst av allt ville ha med alltihopa av, 20 minuters intressant intervju. Addera dessa 20 minnuter till 10 minuters intressant och humoristisk konversation med Matte-spärrvakt och våra egna sketcher så slutar vi på runt 40 minuters bra meterial. Nu kom problemen, vi var tvunga att skära ner allt till 10% av orginaltiden, alltså få med allt vi ville på endast 4 minuter max.
Vi satt framför våran dator och slet och slet, som alla andra i klassen. "we killed our darlings - and lot's of em", vi gjorde filmer - alpha 0.1 0.2 1 - filmen blev en beta 0.1 vidare till 1.0 genom veckan. Till slut hade vi ett resultat vi alla var nöjda med, då mastrade vi hela filmen, såg till att alla ljudnivåer stämde överens med varandra, såg till att alla klipp övergick snyggt till efterföljade klipp etc.
Andrezej Wajdas tankar i fårhållande till våran film:
A. Wajdas påstår att idén är något av det svåraste att komma på, och visst håller jag med om att det kan vara svårt, men samtidigt håller jag inte med alls. Klart en idé kan vara svår att komma på om vi som nu i vårat projektarbete mer eller mindre tvingas att sätta oss ner och banka ur oss bra och intressanta tankar att göra en film om, men jag tror inte att det är så det går till ute i den stora världen. Jag tror snarare att det första som föds är idén om ett ämne man vill behandla, man har något att berätta eller något man vill belysa i samhället. Wajdas berättar att han besökt en plats i Polen där han hittade en miljö han fastnade för. Han kände att dessa hus skulle vara bra i en film, men kunde inte komma på en bra handling till denna film. Jag köper detta med hull och hår - såklart kan det vara svårt att komma på en bra idé, men jag känner samtidigt att om det är på detta sätt - om filmen eller idén inte kommer naturligt, så kan filmen aldrig bli bra tror jag. Jag tror att en krystad idé resulterar i en pretantiös film, kanske ytlig eller stel. Han berättar sedan att han inte gjorde någon film av miljöerna i Polen för att han inte hade nån idé.
Garden State! Säger jag. Garden State är en underbar film, som verkligen utnyttjar miljöerna till max, den är faktiskt nästan bara byggd på miljöerna i ett regning New Jersey. På dessa melankoliska bilder ligger ett underbart soundtrack. Bara det är nästan nog när det är välgjort, men bara nästan, det krävs en idé - en handling. Något måste hända, men vad? Garden State har en handling, en ung man återvänder för att begrava sin döda mor, han möter sedan gamla vännerna han lämnat, och en flicka. Klassisk handling, inte särskilt kreativ, vi har sett sådan förr - men aldrig på detta sätt. Idén i denna film är inte det väsentliga, i alla fall inte idén om handlingen. A Wajdas menar ju på att hur något utförs också är en del av idén, och detta är otroligt sant. En relativt fattig handling bärs istället upp av otroligt vackra miljöer, tystnad varvar med bra stämningsful musik och ett minspel från skådespelarna som gör att jag älskar varje sekund av filmen.
Därför tycker jag att Wajdas har både rätt och fel. Bra miljöer, bra stämning kräver inte alltid en häftig handling, det kan faktiskt vara tvärtom, blir den för spektakulär tror jag den kväver stämningen i filmen, och vi resulterar i något taffligt halvdant.
Efter denna kanske onödigt långa utsväningning så återvänder jag till ämnet. Relationen till vårat projekt.
Vi satte oss ner efter lektionen och började spåna. Det gick trögt i början, antar att vi kanske inte vågade tänka fritt eller va rädda att andra skulle tycka våra idéer var dumma. Men detta släppte snabbt och för mig var det i alla fall solklart att jag inte ville göra någon film som höll sig inom ramarna för den normala "skolfilmen". Jag ville göra något mer - det ville vi alla. Vi ville skapa något lite kontroversiellt, det resulterade i att det skulle bli en film om plankning. Vi kom också fram till att det skulle ligga humoristiska undertoner i det hela, inget alltför tungt, inget alltför seriöst, inte pretantiöst stelt ställningstagande med rätt eller fel. Vi ville skapa något lekfullt men ändå något som påverkade folk. Svårt skulle det bli, men det jag lärde mig mest av allt var att ha en dynamisk idé. Att bestäma vad du vill förmedla - inte hur. För genom resans gång så tog sig filmandet nya banor, vi hade planerat att ha med vissa sketcher vi inte kunde ha, vi viste inte vilken musik vi kunde få ta och fick därför senare klippa ihop sketcherna till den musik vi fått så det passade.
Resultatet blev mycket lyckat tycker jag.
Speakertext:
Vår grupp valde att inte ha någon speakertext, vi ville själva inte påverka tittaren, utan lät filmen tala för sig själv. En speakerröst hade förstört våran ambition att hålla stämningen lätt tror jag. Såklart beror det på vad man hade sagt som speaker, men det stilgreppet valde vi att inte använda oss av alls.
Vill man däremot använda sig av en speakerröst finns det några olika saker man bör tänka på och saker som underlättar. Dessa är hämtade ur Kristin Olssons text i kompendiet.
-Använd stor lättläst text med korta rader för att underlätta läsningen.
-Gör gärna egna symboler på pappret, smileys eller hjärtan, för att kunna betona orden rätt och få fram den känsla du vill förmedla.
-Ett bra tips är att stå upp och läsa texten, som bör vara placerat i ögonhöjd på exempelvis ett notställ.
-Andningen är viktig att kontrollera. Flåsa inte i micken när du läser.
-Hitta din egen stil när du läser, det blir mer karakteristiskt, naturligt och avslappnat om du kan vara dig själv. Hela vitsen är att texten du läser inte ska låta som en text, utan istället låta som att du bara helt naturligt talar till någon person.
Denna vecka var inte lika jobbig som de föregående veckorna tyckte jag. Jag upplevde det mer jobbigt att klura fram idén och utförade den än själva efterarbetet, som jag faktiskt tyckte var riktigt roligt. Det är lite som när man skulpterar fram något ur lera. Man börjar med en idé, man kletar litegranna och får fram ett rätt hyffsat resultat om man har tur. Därefter så kommer det roliga, redigeringen. Man får putsa upp sin figur, plocka fram detaljerna, plocka bort felen, i värsta fall göra om vissa bitar. Med filmingen var det likadant. Vi hade en lång lång intervju med Anna på Planka.nu som vi helst av allt ville ha med alltihopa av, 20 minuters intressant intervju. Addera dessa 20 minnuter till 10 minuters intressant och humoristisk konversation med Matte-spärrvakt och våra egna sketcher så slutar vi på runt 40 minuters bra meterial. Nu kom problemen, vi var tvunga att skära ner allt till 10% av orginaltiden, alltså få med allt vi ville på endast 4 minuter max.
Vi satt framför våran dator och slet och slet, som alla andra i klassen. "we killed our darlings - and lot's of em", vi gjorde filmer - alpha 0.1 0.2 1 - filmen blev en beta 0.1 vidare till 1.0 genom veckan. Till slut hade vi ett resultat vi alla var nöjda med, då mastrade vi hela filmen, såg till att alla ljudnivåer stämde överens med varandra, såg till att alla klipp övergick snyggt till efterföljade klipp etc.
Andrezej Wajdas tankar i fårhållande till våran film:
A. Wajdas påstår att idén är något av det svåraste att komma på, och visst håller jag med om att det kan vara svårt, men samtidigt håller jag inte med alls. Klart en idé kan vara svår att komma på om vi som nu i vårat projektarbete mer eller mindre tvingas att sätta oss ner och banka ur oss bra och intressanta tankar att göra en film om, men jag tror inte att det är så det går till ute i den stora världen. Jag tror snarare att det första som föds är idén om ett ämne man vill behandla, man har något att berätta eller något man vill belysa i samhället. Wajdas berättar att han besökt en plats i Polen där han hittade en miljö han fastnade för. Han kände att dessa hus skulle vara bra i en film, men kunde inte komma på en bra handling till denna film. Jag köper detta med hull och hår - såklart kan det vara svårt att komma på en bra idé, men jag känner samtidigt att om det är på detta sätt - om filmen eller idén inte kommer naturligt, så kan filmen aldrig bli bra tror jag. Jag tror att en krystad idé resulterar i en pretantiös film, kanske ytlig eller stel. Han berättar sedan att han inte gjorde någon film av miljöerna i Polen för att han inte hade nån idé.
Garden State! Säger jag. Garden State är en underbar film, som verkligen utnyttjar miljöerna till max, den är faktiskt nästan bara byggd på miljöerna i ett regning New Jersey. På dessa melankoliska bilder ligger ett underbart soundtrack. Bara det är nästan nog när det är välgjort, men bara nästan, det krävs en idé - en handling. Något måste hända, men vad? Garden State har en handling, en ung man återvänder för att begrava sin döda mor, han möter sedan gamla vännerna han lämnat, och en flicka. Klassisk handling, inte särskilt kreativ, vi har sett sådan förr - men aldrig på detta sätt. Idén i denna film är inte det väsentliga, i alla fall inte idén om handlingen. A Wajdas menar ju på att hur något utförs också är en del av idén, och detta är otroligt sant. En relativt fattig handling bärs istället upp av otroligt vackra miljöer, tystnad varvar med bra stämningsful musik och ett minspel från skådespelarna som gör att jag älskar varje sekund av filmen.
Därför tycker jag att Wajdas har både rätt och fel. Bra miljöer, bra stämning kräver inte alltid en häftig handling, det kan faktiskt vara tvärtom, blir den för spektakulär tror jag den kväver stämningen i filmen, och vi resulterar i något taffligt halvdant.
Efter denna kanske onödigt långa utsväningning så återvänder jag till ämnet. Relationen till vårat projekt.
Vi satte oss ner efter lektionen och började spåna. Det gick trögt i början, antar att vi kanske inte vågade tänka fritt eller va rädda att andra skulle tycka våra idéer var dumma. Men detta släppte snabbt och för mig var det i alla fall solklart att jag inte ville göra någon film som höll sig inom ramarna för den normala "skolfilmen". Jag ville göra något mer - det ville vi alla. Vi ville skapa något lite kontroversiellt, det resulterade i att det skulle bli en film om plankning. Vi kom också fram till att det skulle ligga humoristiska undertoner i det hela, inget alltför tungt, inget alltför seriöst, inte pretantiöst stelt ställningstagande med rätt eller fel. Vi ville skapa något lekfullt men ändå något som påverkade folk. Svårt skulle det bli, men det jag lärde mig mest av allt var att ha en dynamisk idé. Att bestäma vad du vill förmedla - inte hur. För genom resans gång så tog sig filmandet nya banor, vi hade planerat att ha med vissa sketcher vi inte kunde ha, vi viste inte vilken musik vi kunde få ta och fick därför senare klippa ihop sketcherna till den musik vi fått så det passade.
Resultatet blev mycket lyckat tycker jag.
Speakertext:
Vår grupp valde att inte ha någon speakertext, vi ville själva inte påverka tittaren, utan lät filmen tala för sig själv. En speakerröst hade förstört våran ambition att hålla stämningen lätt tror jag. Såklart beror det på vad man hade sagt som speaker, men det stilgreppet valde vi att inte använda oss av alls.
Vill man däremot använda sig av en speakerröst finns det några olika saker man bör tänka på och saker som underlättar. Dessa är hämtade ur Kristin Olssons text i kompendiet.
-Använd stor lättläst text med korta rader för att underlätta läsningen.
-Gör gärna egna symboler på pappret, smileys eller hjärtan, för att kunna betona orden rätt och få fram den känsla du vill förmedla.
-Ett bra tips är att stå upp och läsa texten, som bör vara placerat i ögonhöjd på exempelvis ett notställ.
-Andningen är viktig att kontrollera. Flåsa inte i micken när du läser.
-Hitta din egen stil när du läser, det blir mer karakteristiskt, naturligt och avslappnat om du kan vara dig själv. Hela vitsen är att texten du läser inte ska låta som en text, utan istället låta som att du bara helt naturligt talar till någon person.
Subscribe to:
Posts (Atom)