Denna vecka konverterade vi våran film till en rad olika format, la upp dem på webben, jag la in filmen på min mobil, streamade den och dylikt. Det var roligt men kanske en smula överambitiöst? Jag lärde mig i alla fall att konvertera filmer till olika format med olika codecs, det var bra!
Carl-Johan Seths text handlar förvisso om teaterdramaturgi, men det går att dra många
paralleller till berättande med ljud och rörlig bild. Reflektera, gärna med utgångspunkt i Seths text, kring vad du lärt dig om berättarteknik under kursen.
Ja, vad har jag lärt mig? Svårt att pin-pointa saker o föra ner dem i ord direkt, men det ska sägas att jag lärt mig en ruggig massa saker. Jag har alltid gillat berättande, men jag är också riktigt kaosig när det gäller idéer och kreativitet, jag är en sån människa som vill göra tusen miljoner saker samtidigt, jag vill ha med allt jag gillar och jag är en obotlig optimist och tror att allt går bara man vill. Jag har lärt mig att så är det inte. Det krävs begränsningar, man måste få med bara det vesäntliga eller det som kan föra historien frammåt. Detaljer är bra, detaljer är skojjigt, men för mycket blir rörigt - och det är absolut inte bra.
Att förmedla saker är inte lätt, det tolkas olika av olika personer och upplevs olika. Det finns dock de stilgrepp som fungerar, konventioner i filmvärlden. Vi har försökt följa dessa. Vi har 2 parter, vi introducerar en konflikt, vi presenterar parterna och var de står, och på kort tid berättar vi om problemet - konflikten. Vi har ingen avslutning i form av någon pekpinne eller propaganda, utan ett skämt, som att vi skojjar bort det lite. Detta är ett slags ställningstagande det med, problemet med plankning är kanske inte ett så otroligt allvarligt problem som vissa vill få det att framstå som? Vi har viklat filmen - detta är inte en propagandafilm för att få folk att planka, det är snarare en film som är menad att sticka ut lite, irritera alla de människor som tycker att "plankning är rent fördjäääävligt rent utsagt". Det finns faktiskt riktiga problem här i världen, lite humor över våra I-landsproblem kan väl inte skada?
Det hela är egentligen inte våra egna synpunkter ska tilläggas, vi i gruppen tycker inte att man ska planka, det kostar faktiskt en ruggig massa pengar för andra sl-resenärer. Men vi ville som sagt skapa något lite annorlunda - något lite kontroversiellt. Jag tycker vi lyckades.
Fantisera fritt utifrån texten Make Your Movie (and your name) om hur du själv skulle
kunna ta dig in i film /tv-branschen och vilken typ av position du helst skulle vilja uppnå
Oj vilken fråga, att få fantisera fritt om hur jag skulle vilja ta mig in i denna bransch är roligt. Att göra det kräver nästan att jag först börjar klura på vad jag vill bli. Regissör skulle jag vilja vara, att få sätta mitt eget bomärke på filmer, att ta mig an de manus jag vill och få skapa nåt eget av dem vore så roligt. Jag vet inte så mycket om vad en regissör faktiskt gör faktiskt, men jag vet att de filmer som jag älskar har samma stuk. För att vara klassisk så säger jag Tim Burton, hans filmer är underbara, det melankoliska mystiska mörka färgglada svartvita humoristiska och tragiska i hans filmer är så underbart välgjort. Danny Elfmanns musik som ligger i bakgrunden sätter pricken över i:et i filmerna, och Tims ständige skådespelare mr. Johnny Depp är fantastisk.
Så att få bli regissör och göra det han gjort, det vore underbart.
I annat fall vill jag bli tecknade, att få teckna min egen film eller serie vore något av det roligaste jag kan tänka mig.
Hur ska man komma dit då? Jo jag tror man får försöka alla meddel faktiskt. Göra serier hemma, teckna och försöka. Publicera sina verk gratis på internet, nå ut till så många som möjligt. Trycka upp de serier du gjort på papper och dela ut gratis på olika platser. Jag har faktiskt funderat på att göra just det, trycka upp vissa saker jag gjort och gå till Science-Fictionbokhandeln i stan o fråga om ja får lägga en bunt där, som folk kan ta. Såklart ska jag då ha en egen hemsida och i serien ha addressen dit. Då gör jag mitt namn, jag tror jag kan bli igenkänd då, först i den lilla lilla inre kretsen, men allt sprider sig som ringar på vattnet om man gör det bra. Ta t.ex. Lily Allen som blev kändis via My Space och nu ses på MTV och är en världsartist.
Eventuellt får man söka praktik på alla bolag du kan komma på, verkligen hamra sig in i branschen.
Jag tror dock att det viktigaste du kan ha är din kreativitet och ditt tålamod. Utan dem kommer man inte lyckas. Att få nej på nej på nej på nej är nog inte ovanligt, man får inte slås ned av det, utan bara fortsätta försöka. Be om konstruktiv kritik, försöka utvecklas och ta nya chanser.
Sen är det nog bra om man har lite tur också.
No comments:
Post a Comment