Dags för seminarium nummer 3, och som vanligt läste vi texter inför detta. Texten vi skulle läsa var Community, identity and digital games av Martin Hand och Karenza Moore - texten JAG läste var The internet and democracy skriven av Stephen Lax. Jag kände mig jäkligt puckad när jag satt helt oförstående brevid och lyssnade när alla diskuterade texten utanför salen innan seminariet började. För de hade uppenbarligen läst en helt annan text än den jag läst, och efter ett tag fick jag reda på att jag läst texten inför seminarie 4, och inte seminarie 3 som detta var. "Jahupp" tänkte jag och gick in i salen när det var dags att börja. Jag satt där och var inte alls påläst, men jag hade tur för det visade sig att ämnet som skulle diskuteras var något jag själv funderat rätt mycket på. Det handlade om vilka vi är på Internet, vilka roller man går in i och varför. Det handlade även om spelkulturer och begreppen Gemeinschaft och Gesellschaft användes för att diskutera detta.
Kort kan jag sammanfatta begreppen som att Gemeinschaft vilket kan översattas till gemenskap är den slags gemenskap som finns i små grupper, familjer eller små byar. Medan Gesellschaft är en gemskap i större mer opersonliga sammanhang. (Här kan du läsa mer om vad Gemeinschaft och Gesellschaft är för något här).Jämför gärna ett familjärt och litet LAN-party där alla känner alla och spelar ett slutet spel tillsammans med gemeinschaft, och Internet-spelande, där man spelar med eller mot hela världen, och man kanske inte känner någon men ändå spelar samma spel mot samma mål med begreppet Gesellschaft.
Det intressantaste under detta seminaruim tycker jag helt klart var att vi fick grotta ner oss en aning i hur man själv är på Internet. Många hävdade att de är precis samma person på Internet som de är i verkligheten, vissa -inklusive jag- erkände att vi var annorlunda. Att säga att vi erkände att vi var annorlunda på Internet får det kanske att låta som att jag påstår att de som sa sig vara samma person IRL(In Real Life) och på Internet ljög. Det var inte det jag menade, utan jag menar bara att jag tror att många av dem är olika, utan att de ens vet att de är det. För när vi kan släppa vår fasad, när vi kan vara den vi vill vara, eller vi är den vi tror oss vara, så tror jag att denna "nya" person blir just en "ny" person. För jag tror att när man är i en grupp så har man en roll, fler än vi tror, vi har könsroller och åldersroller, vi har utseenderoller och vi har så otroligt många fler roller som bara kan ses av andra när vi är i grupp, eller höras av andra när vi talar. Genom skriften KAN vi släppa dessa roller, fast jag tror det är svårt, mycket svårt eftersom vi alltid haft vissa av dessa roller, om än vi velat eller inte. Tänk er en flicka som leker krig o spelar fotboll, hon är väl en pojkflicka? Eller tänk er grabben som dansar balett och leker med dockor, han är väl lite fjollig? Är han kanske bög?
Men när ingen dömer våra jag i relation till det dem tror att vårat jag skall vara, så kan vi släppa rollerna, och detta kan göras på Internet. Vi kan vara som vi vill. Vi kan skriva och tycka saker utan att åsikterna sätts i kontext med något vi inte kanske vill stå för. Jag tror dock att just detta kan vara en smula problematiskt, för nu måste vi själva reflektera över vilka vi själva är. Problem vi inte annars har så ofta, men vill vi se oss som någon annan, någon vi kanske tycker är häftigare, jag gjorde själv så förut. Jag såg mig själv som en kall och hård dödsmetal-pojk. Jag lyssnade på musiken, jag bar kläderna. Jag försökte vara den jag ville vara. Detta resulterade i en nedåtspiral för aldrig var jag nöjd, jag trodde att, "well, jag är inom depp-genren nummer ett, jag är så dödsmetal att självklart ska jag vara deppad". Jag hade så hårda principer, jag avskydde Britney Spears och Darin, schlagerfestivalen var hemsk och hemskast av allt var hårdrocksband som inte var "äkta".
Nu, några år senare ser jag tillbaka på den jag var, och känner mig så ödmjuk, för den personen jag var då, har lett mig till den jag är nu. Nu är jag lycklig, nu försöker jag vara den jag i själva verket är, en person som kan tycka Britney har några bra låtar, och att Darin inte alltid är så hemsk, jag har insett att jag inte har någon rätt att avgöra vad som är äkta eller falskt inom någon genre alls - fast schlagerfestivalen tror jag aldrig att jag kommer kolla på.
Är jag då samma person IRL som på Internet nu? Nej, fortfarande inte, faktum är att jag inte ens strävar efter att vara det. Jag vill vara den glada o spralliga person IRL som jag faktiskt är och ser mig som, medan jag vill kunna få utlopp för mina djupare tankar o funderingar på Internet.
No comments:
Post a Comment